Att springa är en sak. Det är en del av vårt projekt att inspirera andra att vara ute och motionera för att må bättre och samtidigt göra en insats för barnen i Khaeylitsha, men att blogga det har jag aldrig gjort förut. Så detta är ett historiskt ögonblick.
27 kilometer på en långfredag det är 63,99 % av ett Marathon, alltså 36,01% kvar. Hmm, tur att det är några veckor kvar. En skön känsla att två vardagsmotionärer klarar av detta utan att vara helt förstörda. Även om Pär behöver en följebil fulladdad med mat. När träningen började på allvar i höstas kändes en mil väldigt långt. Som med all träning får man ta ett setg i taget och börja lugnt med att bara komma iväg regelbundet.
Jag tänkte avsluta min allra första blog med ett Alla barnen skämt:
Alla barnen hade Facebook utom Siv.
Hon hade ett liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar