Långfredag=Långpass

Fredag morron 07.30 avfärd, eller kanske heter det avlöpning. Martin som helt verkar sakna lokalsinne hade hittat ut till Hammarö för en härlig morronlöpning. Löpningen börjar i småregn, molnigt, gnäll från Martin det här blir en lång resa tänkte jag. Det svåra med att vara ute i över två timmar är att hushålla med krafterna, fast man känner sig oförskämt pigg efter en mil så gäller det att försöka hitta sitt "tempo", fruktansvärt svårt. Det känns som om det blir viktigare ju längre man ska springa, men det är förbaskat svårt. Vi avnjöt första milen i motvind, Martin gnäller nåt om att det är säkert motvind hem oxå, undrar om han är född i Örebro o inte i Hagfors som han påstår. Vi vänder nere på Hammarö sydspets, 11km avklarade, bestämmer oss för att göra en avstickare på ytterligare 4km påvägen hemåt. Mentalt jobbigt(men bra mental träning) att helt plötsligt svänga av när man är påväg hemåt. När vi har ca 1km kvar så föreslår Martin att vi ska ta ytterligare 1km omväg, mitt blodsocker är inte lågt, det existerar inte....

Mitt i blosdsocker förvirringen svarar jag helt plötsligt:

- Ja det gör vi

Idiot.

Vi viker av och anländer hem 2 timmar och 20minuter efter att vi startade och vi har avverkat 27km löpning. Jag rusar in, drar i mig ett STORT glas juice, en banan och ett ägg, återfår lite ansiktsfärg och lite blodsocker. Martin föreslår stretching, låter farligt, vill ju inte bli överrörlig.

Pulsen är fantastiskt låg, skönt. Måste dock försöka lära min kropp att inte behöva så mycket energi under löpningen, men det hinner jag inte innan Stockholm marton tror jag, får se till att äta under resan, för lågt blodsocker fixar inte jag när det gäller löpning. Blir svårt att springa omkring med ägg o smörgås i 42 km tror jag.

Efter en rejäl andra frukost mår jag väldans bra, inte sugen på nån mer löpning idag, men imorron så.....